Nu är vi tillbaka efter en veckas skidåkning (var tanken iallafall) i Hundfjället. En timme innan vi skulle köra så fick vi en vattenläcka i huset... nyårsdagen... perfekt och hur enkelt som helst att hitta en rörmokare - NOT!! När vi väl kommit iväg och ska checka in på hotellet på vägen upp så ringer larmbolaget och meddelar att vårt hus är strömlöst. *stön* Väl framme i Hundfjället så får vi en underbar första skiddag tillsammans med våra vänner som vi delade stugan med. På natten får lilltjejen kräksjukan och när liftarna öppnar så byter mannen och jag av så jag tar första passet med stora tjejen i backen. Efter några härliga åk och massor av hopp i hoppbacken så landar hon olyckligt och det blir skoterfärd med benet i paket ner till läkaren. Därifrån skickas vi vidare till Sälen för att röntga hennes ben då det troligen är brutet. Våra underbart snälla vänner tar hand om den kräksjuka lillan och vi åker till röntgen. MEN, det finns högre makter för mot alla odds och förvånade läkare så var benet helt. Jippie!! Hon får dock skidförbud pga smällen i benet den dagen. Onsdagen så åker vi för fullt och på torsdagmorgon är det min tur att snacka lite med toaletten... Dock kan resten av gänget utom våra vänners minsta, som också kräks, åka skidor. Sedan får vi en underbar fredagsåkning och på lördagen är det dags att packa ihop och åka hem i värsta halkan och med hur mycket vatten som helst på vägarna. Mannen klarar sig i 78,5 mil sedan är det hans tur att bli dålig... så jag får köra sista 1,5 milen ;) Det är tur att vi är av det positiva släktet - eller som mannen sa direkt efter att han vänt ut och in på magen - Vad bra att det blev här - vi har ju ändå inget vatten hemma... Gissa om det hade varit skönt om vår stora tjej slapp kräksjukan. Men som ni ser på bilden ovan - inga sura miner här inte. Tack underbara AnnaKarin med familj för att ni stod ut med oss.
Nu ska jag ladda inför en ny arbetsdag imorgon :)
